Olle
Olle Svalander, 39, är journalist och författare som sålt lägenheten i Stockholm och flyttar till en skånelänga med sin familj och sina katter. Där ska han skriva och odla en vilt växande trädgård full av fasaner, sniglar och spännande överraskningar. Han är en entusiastisk och otålig nybörjarodlare som gärna startar alldeles för stora projekt och föredrar växter man kan äta.
Ölandssten
Kan inte släppa tanken på en uteplats med sten. Lusten att riva bort den gamla trätrallen blir allt större. Ölandssten vill jag ha. 40 kvadrat. Och uppmurade odlingslådor som avgränsnare.
rudbeckia.blogspace.se har en bild på sådana stenar jag vill ha.
Fredag eftermiddag
Grannen var nere och drack kaffe på den ruttna uteplatsen.
– Kastanjen ser fin ut, sa han.
– Ja, sa jag. Den gör väl det.
– Ingen anledning att oroa sig för den, sa han.
– Kanske inte, sa jag.
– Nej. Stryk det från listan, sa grannen.
Stentrött
La golvet i köket igår. Dvs snickaren la golvet och jag bar fram stenplattorna. 30 x 60 cm kalkstensplattor. I fempack.
“De såg inte så tunga ut” sa grannen. “Verkade ganska tunna.”
Han vet inte vad han pratar om. Sen sågade jag dem med vinkelslip. Fyra fem gånger fick man såga varje platta. En dag i solen med hörsel- och munskydd och stendamm överallt tog nästan knäcken på mig. Men golvet blir fint. Idag ska det fogas och sen är det klart. Köket är klart. Halleluja. No more laga mat i microvågsugn i tvättstugan. No more tro att man har diskmaskin men inte ha det.
Basilkabekymmer
Tittade i balkonglådan och såg en mask som hade följt med jorden. Den hade drunknat. Det kan inte vara vad trädgårdsmästaren menar med väldränerat.
Planterade om dem i mindre krukor. Testade först att vattnet rann i stort sett rakt igenom. Sen åkte plantorna ner.
Såg du Molins efter straffmissen mot England i semifinalen av U21-VM? En lagkamrat försökte lyfta upp honom från marken, men han var helt lealös. Som en död. Ungefär så känns plantorna idag. De lever, men inte mycket mer.
Det är 35 grader på min uteplats klockan 9 på morgonen och 18 grader inomhus. Jag gillar det.
Länktips: Kolonikoll
Mina kompisar Anders och Tommy har en kolonilott som de fick på ett självklart vis och som de sköter onödigt bra. De har en bra blogg oxå. Läs den på http://kolonikoll.blogg.se
Svettbasilika och fågelkrusbär
Försökte plantera basilika idag. En granne hade köpt på mataffären och delat på och planterat om och den var jättefin men jag vet inte. När jag försökte blev det geggigt. Jag har nog fel jord. Det ska vara väldränerat har jag läst men hålen i min balkonglåda var nog för små. Jag gjorde fler med en syl och sen med ett 1 cm borr som jag borrade rakt in i jorden. Återstår att se vad som händer.
Hade jag tänkt mig för hade jag gjort på ett annat vis, tex. hålen först… men det är så vansinnigt varmt nu så jag kan knappt tänka. Blev genomsvettig av att plantera om två krukor basilika. Annat kroppsarbete får vänta.
I går hittade vi ett fågelbo i en krusbärsbuske som jag försökte befria från tistlar och hundkex. Fem små prickiga ägg låg i boet. Jag gick därifrån och lät fågelföräldrarna* återvända. Krusbären får klara sig själva. Grönfinkar, tror jag det är.
* Vill inte säga mamma eller pappa. Som den politiskt ängsliga trädgårdsbloggare anser jag så klart att båda föräldrarna är lika lämpade att ruva äggen. Oavsett art.
Medelhavsträdgård
Brorsa nummer två och svägerskan var här i lördags. De hade med sig en bok som heter Medelhavsträdgård på Svenska av Peter Englander. En knasig och stundtals lite generande personlig bok om hur man skapar sin egen medelhavsträdgård. Författaren driver en utställningsträdgård i Simrishamn som heter Apotekarens trädgård som verkar helt fantastisk. En inspirerande bok. Full av vackra bilder och medelålders medelhavsdrömmar. Riktig Skåneporr. Jag sträckläste den.
Det jag mest av allt lärde mig var att jag måste börja arbeta med trädgården närmast huset. Jag har tidigare gått över ån efter vatten, men boken och svägerskan fick mig att se vilken potential som finns i området alldeles utanför köksdörren. Där ligger nu ett gammalt trädäck som är klar med sista versen och som nu sjunger på sista refrängen. Är mycket sugen på att köra det till tippen och lägga sten istället. Måste också bygga upp några odlingsbäddar istället för det rôtna staketet. Kanske en liten häck?
Svägerskan hade med sig plantor med oregano, citronmeliss, smultron och citrontimjan som hon drivit upp och tillsammans byggde vi en liten kryddträdgård. Vi kantsatte den med flintasten. En fransk dragon hade hon också med sig. Den satte jag i en kruka utanför köksdörren bredvid en rosmarin och ett olivträd som följt med från Stockholm.
Amish
Som Stockholmare är man van att saker ska gå snabbt. Man går snabbt, man kör snabbt, man cyklar snabbt och man pratar snabbt. Man står inte i kassan på Ica och snackar, man handlar och sticker. Snabbt.
I Skåne är det inte så. Det fick jag veta för ett par veckor sen. Hade varit på Ikea med ett hyrsläp och skulle med tåget från Skurup tillbaka till Stockholm. Hade bråttom. I Svedala körde en MC-snut som hette Bengt upp jämsides och skakade på huvudet.
Bengt var mycket vänlig när han förklarade att så snabbt som jag körde får man inte köra med släp och för att verkligen visa mig vilket tempo som gäller i Skåne tog han mitt körkort utan att lämna tillbaka det.
Kände mig som en cowboy som rider in i en stad och möts av sheriffen som anar en bråkstake och vill markera vad som gäller och vem som bestämmer.
Budskapet kunde inte ha framförts tydligare: ”Välkommen till Skåne. Här tar vi det lite lognt.”
Så nu är jag liksom fast här på landet med min lie. Frugan är i Stockholm med det mobila modemet och jobbar och vill jag handla är det cykel som gäller. Det funkar för folköl och mjölk, men till byggvaruhusen kommer jag inte. Inte till handelsträdgårdarna heller. Bredbandet är dött och min tv tar bara in två kanaler. Diskmaskinen står i garaget. Min brorsa säger att jag lever som en Amish. Allt jag vet om Amish är att Harrison Ford kommer dit ibland, att det finns en vacker förbjuden kvinna att förföra och att allt slutar med att någon drunknar i en silo full av säd. Närmsta silo ligger fem kilometer bort. Den är vacker i solnedgången. Jag antar att det är där det ska ske.
Skördetid
I fredags införskaffades en röjlie. Vi har tittat på röjsågar och trimmers, men inte kommit till skott, men när vi såg röjlien var det klart. En orv –alltså ett skaft- och ett blad inköptes. Det är själva bladet som är röj-et i röjlien. Det är tjockare och kraftigare och kan slå an sly och bråte. Jag är in te så skicklig på att slå med lie, men som en Jonas som var här i går sa: här finns mycket att öva på…
Det jobbiga med att slå med lie är dock inte att få av gräset utan att plocka upp det efteråt.
Samtidigt som jag gick med min lie körde ett rullande tivoli omkring på andra sidan staketet och tillverkade ensilagebollar. Traktorer med skåneflaggor, lyftkranar och snurrmakapärer, höfluffningsmaskiner och höpackningsmaskiner, inplastningsmaskiner och ihopsamlingstraktorer och vita jättesockerbitar på lastpallar. En hel gräsindustri. Vi stod länge och tittade, Sam och jag. Jag kände mig som en indian som första gången ser ”Den stora rykande järnhästen” korsa prärien. Jag tog min kratta och fortsatte räfsa kärs.
Spaljerat och fotograferat
Här är bilder från min tjusiga spaljé. Äntligen. Som en hel liten serie. Klicka på dem så blir de större. Klicka igen och igen så blir de jättestora.
Speciellt nöjd med sista bilden. Kanske kan mitt persikoträd av sorten Frost mutera i kontakt med spaljén… ?
Väggen bakom trädet vetter rakt mot söder. Till höger står en nyponbuske och till vänster ett plank. Det är mycket skyddat läge. Spaljén är två meter bred och ca 2.20 hög. Vad som händer om trädet vill bli större är en senare fråga.
0 kommentarer | Läs och kommentera; Ölandssten